WSP har på uppdrag av Naturvårdsverket kartlagt och värderat de hinder som i dagsläget hejdar energisektorn från att kunna bidra till en ökad användning av el i transport- och i industrisektorn.
Under studien har ett tjugotal hinder identifierats i såväl litteratur som i en enkätstudie, varav WSP med stöd av enkätrespondenternas bedömning av hindren har värderat sju som stora hinder, fyra som mellanstora hinder och resterande som mindre hinder. Hindren har en påverkan på flera olika områden inom energisektorn såsom elnätsföretagens stam-, region- och lokalnät, elproducenternas förmåga att öka sin elproduktion av vind-, sol-, vatten- och värmekraft samt möjligheterna för elnätsföretagen att använda energilagring. Hindren har även kartlagts utifrån deras geografiska utbredning eller snarare utifrån var hindret upplevs och/eller har störst påverkan i Sverige.
Flera av hindren är komplexa och påverkar olika aktörsgrupper i energisektorn samtidigt som gränsdragningen mellan dem inte är helt lätt att göra. Hindren kräver ofta samverkan mellan flera aktörer och att det går att lösa ett flertal bidragande orsaker.
Ett hinder som är komplext är kapacitetbegränsingar i elnätet. Begränsningarna utgör ett fysiskt hinder genom de flaskhalsar som finns i elnätet orsakade av skillnader mellan områden med en hög efterfrågan på el och områden med hög produktion på el. Andra stora hinder såsom osynkade eller långa tillståndsprocesser, markkonflikter och intäktsregleringen har angetts samtidigt, vilket kanske kan förklaras av historiska orsaker. Historiska orsaker kan i vissa fall vara att dessa kapacitetsbegränsningar inte funnits tidigare, men att de med dagens snabba teknikutveckling, digitalisering och elektrifiering har aktualiserats. Exempelvis finns nätägare som WSP har talat med som beskriver att de under de senaste tre åren fått fler förfrågningar på anslutningar än vad de fått under de senaste 30 åren, ett scenario som varit svårt att förutsäga.
Flera av de hinder som kartlagts i denna studie är hinder som varit kända under en tid. Dessa har utretts, vid behov har nya lagar stiftats och olika satsningar har genomförts som riktade incitament och ekonomiska styrmedel. Ett sådant området är till exempel bristen på smart laddinfrastruktur som har uppmärksammats i flera utredningar och färdplaner. Området har även flera myndigheter inblandade som utifrån olika regeringsuppdrag ska verka för att minska detta hinder och bygga bort de ”vita fläckarna” på kartan. Till skillnad från de andra mellanstora hindren vars utbredning sträcker sig över hela Sverige så återfinns bristen på smart laddinfrastruktur främst på glesbygden och värderas högst av elproducenter och elanvändare.
Resultatet av studien är tänkt att bidra till Naturvårdsverkets underlag till regeringens nästa klimathandlingsplan och för Energimyndighetens arbete med hållbar elektrifiering samt styrmedelsanalyser inom energi- och miljöområdet.
Rapportförfattare: Sirje Pädam, Marie Holmlund, Ronja Beijer Englund, Claes af Burén.
