Så kan tåg och järnvägar förbättras under pandemin

Sverige har ett väl utbyggt järnvägsnät, en konsekvens av en ojämnt fördelad befolkning över stora ytor som ofta gör flyget olönsamt, samt stora tillverkande industrier och naturtillgångar på ofta avlägsna platser.

Järnvägen är dessutom kritisk för att samhället ska fungera, människor måste komma till sina arbeten, gods måste komma fram. Dessvärre dras järnvägen med en underhållsskuld som påverkar driftsäkerheten och i förlängningen bidrar till ökat antal störningar.

- Här kan pandemin faktiskt agera katalysator. Det går att göra riktade investeringar riktat mot enskilda punkter, såsom växlar, ställverk och knutpunkter som man vet ställer till det. 
- I Stockholmsregionen finns till exempel ett par platser som vid fel faktiskt kan påverka trafiken i hela landet och på så sätt är systemkritiska. Det som behövs är en bra övergripande analys av vilka punkter som har störst påverkan och är mest eftersatta, sedan åtgärdar man bristerna, förklarar Ulf Larsson.

Den svenska järnvägen dras också med en kapacitetsbrist. Enkelt uttryckt – det är för många fordon som ska färdas på samma räls vid samma tid. På flera platser i landet pågår just nu projektering för att bygga ut antalet spår för att komma runt problematiken, mellan Uppsala och Märsta planeras till exempel att komplettera dagens två spår med ytterligare två, inom ramen för fyrspårsavtalet. 

Även här ser Ulf Larsson möjlighet till att göra mindre åtgärder i pandemins spår som skulle förbättra kapacitetsbristen i väntan på nya spårdragningar.

- Det finns saker att göra i det lilla. Det pågår många projekt kopplat digitaliseringen som kan automatisera stora delar av trafikflödena och omdirigera vid störningar. I detta ingår också bättre system för tågförarna, som är uppkopplade mot det nationella trafikledningssystemet.
- I den här situationen borde det vara rimligt att omallokera medel till de här projekten som faktiskt kan avhjälpa delar av utmaningarna på relativt kort sikt, det handlar bara om att prioritera utifrån vad som är mest lönsamt ur ett samhällsekonomiskt- och hållbarhetsperspektiv.  

Spårspring har blivit en allt vanligare orsak till störningar i trafiken den senaste åren, särskilt i storstäderna. Också på detta område kan jämförelsevis små insatser som gör det svårare att ta sig in på spårområden göra stor skillnad i att reducera förseningar.

Hur tror du pandemin kommer att förändra vårt sätt att resa med tåg? 
- Undersökningar visar att vissa omställningar och förändrade beteenden kommer att leva kvar, fler personer kommer sannolikt jobba hemma i större grad. Men, underliggande så kommer vi ändå se ett ökat resande på grund av urbanisering, och det måste vi hantera.
- Jag tror att resenärerna kommer vilja ha bättre transparens kring beläggning på olika tåg eller vid olika tider – exempelvis genom en app på telefonen - och som en konsekvens kan vi komma att se dynamisk prissättning, på så sätt skulle vi också kunna jämna ut peakarna i rusningstrafiken. 

På en högre nivå, vad ser du som viktigast för att minska antalet störningar inom järnvägen? 

- Att säkra el-infrastrukturen och effektförsörjningen står högt upp, precis som behovet att accelerera digitalisering av både trafikstyrning och underhåll med hjälp av AI och prediktiv analys, men även att förbättra den digitala kundupplevelsen. 
- Sedan går det inte att komma runt, vi måste framtidssäkra vissa saker på komponentnivå, byta ut eller uppgradera gamla strömavtagare, mekaniska växlar – det finns fortfarande många komponenter som har hög sårbarhet i drift och dessa måste också successivt bytas ut. Även här handlar om prioritering, och då är vi tillbaka till digitalisering och en datadriven analys för att prioritera.