Corona-krisen, besöksnäringarna och stadskärnorna

Det innebär således att krisen inte drivs av att det finns en brist på efterfrågan utan framförallt för att på att man inte får, bör (eller vill/vågar) besöka butiker, restauranger och hotell. Effekten på kort sikt blir att företag inte kan sälja sina varor och tjänster vilket leder till ett intäktsbortfall. Om krisen inte blir långvarig kommer det att till viss del finnas ett uppdämt konsumtionsbehov som kan leda till en snabb återhämtning. Dock är lönsamheten i många företag låg och för många företag är uthålligheten begränsad. Det behövs således inte så stort intäktsbortfall för att företag ska tvingas avveckla/rekonstruera verksamheten. Om krisen drar ut på tiden och leder till en mer djupgående ekonomisk nedgång då kan även den totala konsumtionen falla på grund av att till exempel arbetslösheten ökar och ökad osäkerhet om framtiden leder till ökat sparande bland konsumenterna.

Denna typ av kriser är en mer ”normal kris” och kännetecknade till exempel 90-talskrisen och även finanskrisen. Det kan i detta sammanhang även nämnas att alla aktörer inte är förlorare i Corona-krisen. E-handelsföretag har vittnat om att de har fått ett uppsving. Detsamma gäller för dagligvaruhandeln som gynnas av både hamstring och att vi äter mer hemma än tidigare. På sikt kan det också bli vanligare med hemleveranser både från livsmedelsbutiker och från restauranger.

1. Kriser kommer och går och bidrar många gånger till att omvandla branscher. Det är inte ovanligt att en lågkonjunktur driver på en redan pågående underliggande strukturomvandling. Detta var t ex fallet under 90-talskrisen där många av de detaljhandelsaktörer som har dominerat fram till idag började växa och ta marknadsandelar. Allt som vi ser som det ”normala” utbudet började växa fram under och efter 90-talskrisen. Detta gäller även för många av handelsplatserna. Externa handelsplatser, köpcentrum och gallerior växte och expanderade efter 90-talskrisen. 
   
   
2. Riskexponerade kommuner kan delas in i lite olika grupper. I absoluta tal finns det flest anställda i besöksintensiva branscher i våra storstäder, i förorter med stora köpcentrum och i våra större centralorter. Detta innebär att det är i orter som flest berörs och där vi kommer att se flest konkurser och högst antal arbetslösa. Dock finns det även en större motståndskraft i dessa orter i o m att marknaden är större och även ofta har haft en bättre långsiktig utveckling. Som andel av total sysselsättning i en kommun är det istället orter som är mycket beroende av handel och turism (t ex gränshandelskommuner som Strömstad och Haparanda) eller turistorter som är beroende av restauranger och hotell (t ex Åre och Båstad).  I dessa orter kan effekterna bli mycket stora. I t ex Strömstad bygger i praktiken all handel på norrmännens efterfrågan. Just nu drabbas Strömstad inte bara av Corona-krisen utan även av att oljepriset har gått ner och norska kronan har fallit i värde. I dessa orter finns även en större ”multiplikatoreffekt”, d v s det är inte bara direkt påverkade företag som drabbas utan även en mängd underleverantörer och det blir även spridningseffekter till andra delar av dessa orters näringsliv. Detta leder i sin tur även till ökade problem för den kommunala ekonomin.
   
   
3. När det gäller stadskärnorna finns det mest sysselsatta i de större städerna och centralorterna. Dock kan analysen behöva nyanseras något. För många mindre stadskärnor kan konkurrenssituationen från närliggande större städer ha inneburit att aktörer i de mindre städerna redan är under hård press med tillhörande lägre lönsamhet och därmed något mer känsliga för konsekvenserna av färre kunder.
   
   
4. Corona-krisen kommer inte bara att ha direkta effekter på besöksnäringarna utan det kommer även att uppstå indirekta effekter. Storleken på dessa problem är också en funktion av hur djup och lång krisen blir. Några exempel på indirekta effekter är: Ökad arbetslöshet leder till lägre skatteintäkter och högre utgifter för t ex arbetslöshetsersättning. Underleverantörer kommer att påverkas negativt av minskad efterfrågan från besöksnäringarna. En annan indirekt effekt blir att de många företag som har kontor i stadskärnorna också kan drabbas av en mer allmän nedgång i ekonomin. Konsekvensen blir att våra städer kommer att få betydligt fler vakanser, och inte bara i gatuplanet.  Detta kommer att påverka stadens innehåll och dess attraktivitet, vilket i sin tur kommer att påverka fastighetsägarna. 
   
   
5. Lågkonjunkturer behöver inte nödvändigtvis vara av ondo ur ett mer långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv. De fungerar ofta som ett ”reningsbad” där dåliga investeringar och svaga affärsidéer sorteras ut och ersätts av mer framgångsrika satsningar. Det är i grunden positivt (även om det kan vara jobbigt för den enskilde som drabbas). Corona-krisen är dock annorlunda. Denna gång är det inte en djup nedgång driven av ekonomiska felbeslut. Denna gång har man helt enkelt begränsat företagens möjlighet att sälja sina varor. Detta innebär således att många livskraftiga verksamheter kommer att drabbas och inte nödvändigtvis överleva tillräckligt länge för att dra nytta av en eventuell snabb återhämtning. Detta förstärks även av att krisen i stor utsträckning också drabbar mindre företag med sämre uthållighet. De negativa effekterna kan med andra ord bli långsiktiga.

Nu är läget som det är och frågan är hur man kan agera inom besöksnäringarna när Corona-restriktionerna lättar och det blir enklare att handla, äta på restaurang och bo på hotell.

I en utvärdering av finanskrisen som författaren var inblandad i lyftes strategier på olika plan fram för att hantera den krisen. Flera av dessa strategier och tips är relevanta även idag. Dessa tips och några ytterligare tillägg har sammanställts i nedan figur. 

Vad figuren säger är att det behövs insatser från politiken (och en del insatser i denna andra har redan vidtagits). Till exempel stöd som stärker efterfrågan och som sänker företagens kostnader, men också åtgärder som Till exempel underlättar möjligheten att öppna upp uteserveringar eller flytta ut butikernas varor utanför butikerna. Företagen behöver också agera aktivt. Till exempel våga hålla kvar i sitt grundkoncept, vårda relationer med banker och fastighetsägare, testa nya försäljningskanaler och kanske passa på att flytta fram positionerna. Det senare genom att till exempel passa på att flytta från ett sämre lägre till ett bättre läge om möjligheten erbjuds. Det kan också finnas anledning att se över och effektivisera inköp, logistik och dylikt. I alla konsumentnära branscher är det även av största vikt att ha fokus på kundernas efterfrågan. När krisen är över kan man räkna med en snabb återhämtning och i synnerhet i segment som säljer varor/tjänster som typiskt har fått stå tillbaka under krisen. Man bör också vara beredda på att en kris kan leda till ändrade värderingar. Till exempel kan det bli vanligare med att äta hemma hos varandra istället för att gå på restaurang, vilket i sin tur kan öka intresset för olika ”take-away lösningar”. För de platser där besöksnäringarna är lokaliserade är det av vikt för exempelvis centrumföreningar att ligga i startgroparna och snabbt kunna aktivera olika initiativ som gör att kunderna och besökarna kommer tillbaka till centrum när mötesrestriktionerna lättar. Av vikt blir även en hög grad av samverkan så att alla aktörer som är beroende av stadskärnorna och som också kan bidra till att utveckla dem agerar gemensamt och kraftfullt.

Corona-krisen visar på ett dramatiskt sätt hur viktig det är med fungerande mötesplatser och fungerande transporter. När mobiliteten och möjligheten att konsumera varor och tjänster begränsas så stannar hela världen. En mycket dyrköpt lärdom är att det är av största vikt att värna mobiliteten och mötesplatserna. Det kommer att komma nya ”Corona-kriser” och alla berörda aktörer behöver tänka igenom hur man kan hantera detta på ett för samhället mer företags- och samhällsekonomiskt effektivt sätt än vad som nu har varit fallet.