Bullerfria områden – en del av en hållbar stad

En stad är aldrig tyst. Samhällsbullret är alltid närvarande. Att ständigt utsättas för buller, även om ljudnivån inte är speciellt hög, kan vara stressande och allt fler rapporter vittnar om att buller på sikt leder till hälsoproblem och i värsta fall förkortad livslängd. En förutsättning för hållbart stadsbyggande och hållbar stadsutveckling är därför att goda ljudmiljöer finns i tillräcklig omfattning, där bakgrunds- och samhällsbuller är så pass lågt så att exempelvis porlande bäckar, fågelkvitter och andra positiva ljud kan dominera. Det ger goda möjligheter till avkoppling och bidrar positivt till folkhälsan.  

Dagens bullerkartläggningar är inte tillräckliga

För att kunna bevara platser som redan idag har en god ljudmiljö och för att kunna skapa nya platser är det viktigt att känna till dagens förutsättningar. Sedan länge utförs bullerkartläggningar i alla svenska kommuner med över 100 000 invånare som ett led i EUs krav på hantering av samhällsbuller, men dessa bullerkartläggningsmetoder visar inte var de bullerfria områdena finns. Exempelvis kartläggs endast buller från större vägar, järnvägar, flygplatser och industrier medan andra typer av tänkbara bullerkällor såsom trafik på mindre vägar, fläktar på bostadshus eller gräsklippare inte räknas med. Ett område som, i en bullerkartläggning, visar på låga nivåer av samhällsbuller behöver därför inte vara tyst eller ens bullerskyddat. 

WSP har därför, på uppdrag av Göteborgs stad, utvecklat en metod för att identifiera bullerfria eller potentiellt bullerfria områden i urbana miljöer. Syftet är att lägga grunden för hur kommunen ska arbeta vidare i kommande åtgärdsprogram och handlingsplaner för att skydda områden med goda ljudmiljöer och åtgärda potentiella områden för goda ljudmiljöer. Det finns sedan tidigare flera metoder att kartlägga bullerfria områden, men de har inte fokuserat på urbana miljöer. Ett exempel är den metod vi på WSP tog fram på uppdrag av Centrum för arbets- och miljömedicin vid Stockholm Läns landsting, ” Kartläggning av bullerfria områden. Metodbeskrivning för Stockholms län”.

Ny metod för att utreda bullerfria platser i en stadsmiljö

I korthet går metoden ut på att utgå från befintliga bullerkartor och plocka ut de områden där ljudnivån är 40 dB eller lägre. Dessa områden kan sedan utredas närmare med hjälp av den utvecklade kartläggningsmetoden där fler bullerkällor räknas in. Bullerkartan uppdateras med buffertzoner för olika ljudkällor, och en mer tydlig bild av hur bullrig en plats är träder fram.

– Vind i träden eller en porlande bäck kan ge upphov till höga ljudnivåer utan att det betraktas som buller, det vill säga oönskat ljud. Det är därför inte tillräckligt att bara mäta ljudnivån och utifrån den klassa områden utan vi måste också särskilja på vilka bullerkällor som ger upphov till ljudnivån, förklarar Andreas Novak, en av dem som har varit med och utvecklat metoden. 

En annan viktig parameter är själva platsen. De flesta förväntar sig förmodligen inget, eller mycket låga nivåer av, samhällsbuller i ett rekreationsområde i stadens utkanter, medan toleransen för visst samhällsbuller i en citynära park är högre. Den upplevda ljudnivån spelar också in. Ljudnivån på exempelvis Kungsportsavenyn är nästan 70 dBA. I jämförelse med den platsen upplevs stadsparken Trädgårdsföreningen som en lugn plats, trots att ljudnivån där är över 50 dBA, vilket är att klassa som hög ljudnivå. Exakt vilka ljud- och bullernivåer som är rimliga i till exempel en stadspark eller ett torg är därför inte helt enkelt att fastslå. I utredningen föreslås dock olika riktvärden.

Att endast skydda ett område från buller är inte heller tillräckligt. Det måste också ha andra värden som gör att kommuninvånare vill vistas där, till exempel fin utsikt eller intressant arkitektur. Med andra ord är det många olika parametrar som spelar in när man ska bestämma vilka områden som ska skyddas för att främja en god ljudmiljö eller vilka potentiella områden som ska åtgärdas.

Bevara bullerfria områden mer effektivt än bullerdämpande åtgärder

Det är ofta enklare att skydda områden som idag är bullerfria än att åtgärda bullriga områden. Skyddsvärda områden som har för höga bullernivåer, till exempel torg eller gångstråk, går till viss del att åtgärda med hjälp av bullerdämpande åtgärder.

–  Det handlar ofta om att införa bullervallar, bullerdämpande vägbeläggning eller kort och gott flytta i princip all trafik. Att bara minska hastigheten på en väg eller flytta tung trafik har ofta ingen eller mycket liten effekt om målet är att uppnå goda ljudmiljöer, avslutar Andreas.