Hela det moderna samhället är uppbyggt kring rent vatten och tillgång på elektricitet. Vardagsliv, produktion och handel fungerar inte utan transporter. Samtidigt måste ständiga avvägningar göras mellan olika intressen. Samhällets resurser är inte oändliga. Finns det delar av samhället som är viktigare att prioritera, och varför ser det så olika ut i storstadsregionerna och på landsbygden?

När vi på WSP för ett par år sedan bestämde oss för att djupdyka i statusen på svenska samhällstillgångar i rapporten Sverige behöver renoveras, såg vi en växande oro i vår bransch för framför allt el, vatten- och transportsystem. I denna rapport har vi valt att fördjupa oss inom just dessa tre delar. Vi har tittat på hur investeringarna sett ut historiskt jämfört med idag, hur skicket på svenska samhällstillgångar har förändrats och vilka behov vi ser framåt. Vi gör även en geografisk analys för att se vilka delar av vårt land som har de största utmaningarna. Vi har också kompletterat bilden genom en opinionsundersökning där vi ställt frågor om hur svenskarna ser på statusen på vägar, järnvägar, elförsörjning och VA. Störst oro uttrycker svenskarna kring elnätets status. Minst oroar sig svenskarna för VA-systemen. Vi har också frågat vilka delar som svenskarna skulle prioritera vid upprustning samt hur väl politikerna lyckats med sitt ansvar. I rapporten försöker vi svara på hur väl svenskarnas uppfattning stämmer överens med faktisk status och planerade satsningar. 

Ladda ner rapporten i sin helhet eller läs utvalda delar längre ner på sidan.

Från vår analys i denna rapport framgår att investeringsbehoven är stora såväl för att underhålla, bygga nytt och livstidsförlänga tillgångar inom energiförsörjning, vatten och avlopp och transporter. Ett par sammanfattande insikter för respektive kapitel i rapporten presenteras nedan.

Energiförsörjning

• För existerande energiproduktion beräknas återinvesteringsbehovet uppgå till mellan 600–900 miljarder under de kommande 30–35 åren, om idag existerande kraftverk ska livstids-förlängas eller ersättas. Till detta tillkommer nyinvesteringar i tillkommande produktion.
• Givet att i stort sett all vattenkraft i Sverige byggdes före 1970, att de yngsta reaktorerna togs i drift 1985 och kraftvärmeutbyggnaden avstannade 2015, så pekar livslängderna för att 2045–2060 är en period då existerande vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och kraftvärme alla uppnått sin tekniska livslängd.

• Elnäten blir under innevarande regleringsperiod statistiskt två år yngre. Skillnaden i leveranssäkerhet mellan kommuner är fortsatt stor, där investeringsbehovet i många mindre kommuner blir dubbelt så stort i form av att både förbättra leveranssäkerheten i existerande nät och att investera i nya nät för att möta elektrifieringen och de stora industrisatsningarna.

Vatten- och avlopp (VA)

• Reinvesteringarna i VA-infrastrukturen har under de senaste två decennierna varit väsentligt lägre än vad som krävs för att upprätthålla dess tekniska standard. För att förnyelsen av ledningssystemen ska hålla jämn takt med förslitningen krävs det omkring dubbelt så hög reinvesteringsnivå än vad som idag är fallet. 

• Det råder mycket stora regionala skillnader vad gäller förutsättningarna att finansiera VA-verksamheten. I glesbebyggda kommuner är ledningslängden per invånare ofta mycket lång, samtidigt som medelinkomsten i allmänhet är låg.  Det omvända gäller i de tätbefolkade storstäderna. 

• En möjlig väg framåt skulle kunna vara att vigda den geografi inom vilken VA-verksamheten bedrivs. På så vis kan man förbättra möjligheterna att kompetensförsörja verksamheten och samtidigt minska kostnaderna genom ökad stordrift. En kommunöverskridande organisering av VA-verksamheten skulle potentiellt kunna bidra till en mer robust finansieringsbas, men för detta krävs sannolikt en förändrad lagstiftning som tillåter en gemensam VA-taxa och en möjlighet till korssubventionering mellan de kommuner som ingår i samarbetet.  

Transporter

• Stora delar av vägsystemet byggdes upp före år 1970 och börjar nu falla för åldersstrecket. Detta innebär att vi de kommande decennierna kan vänta oss ett växande behov av reinvesteringar, såväl i det statliga som kommunala vägnätet.
• Anslaget till drift och underhåll av det statliga vägnätet befinner sig på historiskt låga nivåer, mätt som kronor per fordonskilometer. De knappa resurserna tvingar Trafikverket till tuffa prioriteringar, där de hårt trafikerade storstadsvägarna ges företräde medan vägarna på gles- och landsbygd hamnar längst bak i kön.

• En majoritet av de landbaserade transporterna sker idag på våra vägar – närmare 90 procent av persontransporterna och drygt 70 procent av godstransporterna. Trots detta lägger Trafikverket i sitt förslag till nationell plan för nästkommande tolvårsperiod endast 30 procent av de samlade resurserna på vägnätet.

• Klimatnyttan av att enligt dagens planer prioritera järnvägen framför vägnätet är relativt låg, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Trafikverket räknar med att järnvägens andel av persontransportarbetet endast kommer att öka från 12 till 14 procent fram till år 2040. WSP bedömer att vägtrafiken redan idag står för omkring 50 procent av det hållbara resandet, en andel som kan förutspås öka till cirka 70 procent under de kommande två decennierna.