Gatan, kvarteret och friluftsområdet – så har pandemin påverkat önskan om den gröna staden

WSP har sammanställt statistik från bland annat KI/Region Stockholm, Mistra Sport & Outdoors och svensk mäklarstatistik tillsammans med resultatet av en enkätstudie bland 1 800 svenskar. 

Vi kan konstatera att utomhusvistelsen överlag har hållit i sig även under vintermånaderna. Något vi kanske inte trodde var möjligt före pandemin; att vi skulle sätta oss utomhus och fika en kall dag och mötas utomhus för ett walk-and-talk om det inte var strålande sol. 

Betydelsen av parker och ytor där man kan vistas och interagera med andra människor

WSPs enkätstudie visar att hälften av alla invånare i våra större städer fortsatt svarar att det stämmer mycket eller fullt ut att: 

Det visar att allmänheten var ganska tidigt ute med att ta sig ut i naturen mer och att lika många har fortsatt hålla sig utomhus. En lika stor mängd personer har svarat att:

Här ser vi en ökning med fem procent mellan 2020 till 2021. Då natur och grönska går väl ihop med mötesplatser finns en god möjlighet att planera för dessa i kombination platser kan absolut tillfredsställa dessa behov i kombination redan i dag. 

Viktigt att ha i närområdet

Efter ett år i pandemin ser vi hur grönområden tillhör topp tre av vad man tycker är viktigast att ha i närheten av sin bostad. Detta är något kommunerna behöver hörsamma och prioritera om de vill bygga attraktiva områden. Och kan man inte avsätta tillräckligt stor yta för en park så är det viktigt att aktivt jobba med gröna gatumiljöer och prioritera att få in ekosystemtjänster såsom biologisk mångfald och rekreation även i dessa ytor.  

Mer grönska runt bostaden kan dessutom kopplas till bättre mental hälsa och färre symtom av depression, ångest och stress under coronapandemin. Det visar en studie från Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM) i Region Stockholm och Karolinska Institutet, som genomfördes under hösten 2020.

Att vi mår bra av att vistas i naturen finns med många studier som visar på då det bland annat bidrar till att sänka våra stressnivåer. Enligt Boverket bör städer planeras så att människor har max 300 meter till naturen (utan hinder så som trafikerade vägar) då detta enligt forskningen är så långt man över lag är beredd att gå till ett grönområde för att nyttja det regelbundet. 

WSPs enkät visar tydligt att antalet som besökte naturområden en eller fler gånger i veckan var betydligt högre under än före pandemin. Detta stärks ytterligare av studien från Region Stockholm/Karolinska institutet som visar ett likvärdigt resultat. Enligt en studie gjord av Mistra Sport & Outdoors har många av deltagarna svarat att de kommer att fortsätta med sina nya friluftslivsvanor även efter att pandemin är slut. Framförallt vill de fortsätta vistas i naturen oftare och under längre tid samt upptäcka nya områden.

Covid har alltså fått oss att i högre utsträckning uppskatta våra grönområden och dessutom besöka dem mer. Detta är en tydlig indikation att kommunerna kommer att behöva prioritera och investera mer i dessa typer av miljöer. Dels för att forskningen tydligt visar på hur folkhälsoperspektivet hänger samman med hur mycket grönska vi har i vårt närområde och dels för att människor nu själva blivit så medvetna om hur mycket bättre vi mår när vi kan vistas i det gröna.

Men det räcker inte med att fokusera bara på uppiffade parker. Grönskan måste planeras in ur ett mer långsiktigt perspektiv och i flera olika skalor. När allt fler personer bor i städer och det pågår en ständig förtätning behöver vi en tydligare redovisning av grönskans effekter på vår hälsa för att på riktigt tydliggöra nyttan med gröna ytor för såväl stadsplanerare som politiker.

Man brukar säga att allt som är mätbart är lättare att åtgärda. Därför behöver beslutsfattare bättre underlag i form av konkreta siffror utifrån studier som tydligt kan visa på hur välmående och närheten till grönområden hänger ihop. Det skulle göra det lättare för stadsplanerare att få argument för att såväl bevara som att tillskapa grönska i om- och nybyggnation.  

Vi har tre nivåer som vi ser tydliga investeringsbehov i. Den första är gatumiljön som behöver bli mer attraktiv att röra sig i. Få in grönstrukturen i gatan, prioritera träd och buskar som också främjar dagvattenhanteringen och kyler ned de högre stadstemperaturerna och motverkar urban heat island-effekten.

Inget grönområde inom 300 meter från bostaden

Den andra nivån är urban natur såsom fick, kvarterstadsdels- och stadsparker. Enligt SCB har 18% av de boende i Stockholm och Malmö inget grönområde inom 300 meter från bostaden. Procentuellt sett kanske man ser det som överkomligt men i faktiska tal motsvarar det mer än 220 000 personer i Stockholm och drygt 46 000 personer i Malmö. I Göteborg saknar 11 procent eller 57 000 personer grönområde i närområdet. Om alla dessa personer fick bättre tillgång till urban natur skulle det troligtvis leda till att både sjukskrivningar till följd av stress och BMIt skulle minska då studier tydligt visar på denna korrelation. En rapport från Världshälsoorganisationen (WHO), tyder på att ökad exponering för stadsgrönska leder till minskad dödlighet, förbättrad mental hälsa, ökad fysisk aktivitet och minskad risk för underviktsfödslar.

Den tredje nivån är större naturområden såsom nationalparker, naturreservat eller vanlig privatägd naturmark där allemansrätten ger oss en fantastisk möjlighet att vistas i all skog och mark. Under pandemin är det ofta hit många barnfamiljer har åkt när andra typer av barnaktiviteter varit stängda. Slitaget på dessa områden har rapporterats om i flera medier och det har blivit ett så pass stort problem att människor själva har börjat hugga ned träd när veden varit slut. Många stigar har blivit mer upptrampade än vanligt och det har varit svårt att hitta parkeringsplatser. Kommunerna behöver här ha en god dialog med markägare för att kunna tillskapa fler vandringsleder och möjliggöra fler mötesplatser i naturen så att fler kan få en grön paus utan att naturen slits. Här finns även ett stort behov för staten att se över sina busshållplatser och förbättra möjligheten att kunna ta sig till dessa platser kollektivt på ett säkert sätt.

Studier från Karolinska Institutet lyfter att mycket grönska i grannskapet, den första och andra nivån särskilt, ökar befolkningens motivation till fysisk aktivitet, men forskningen visar också att det inte räcker med ett grönområde i form av en park i närheten av bostadsområdet. Eftersom många inte har vanan eller möjligheten att använda parker långt från bostaden ska grönskan helst finnas redan på gården, gatan eller i kvarteret. Det är därför viktigt att kommunerna systematiskt mäter och vidtar åtgärder för att minska avståndet för alla medborgare att ha nära till grönområden då det finns tydliga indikationer på en jämlikhetsproblematik kring att människor som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska. Sedan 6 maj 2021 kan aktörer söka statliga medel till projekt som skapar tryggare städer genom tillgång till grönska. Totalt rör det sig om 350 miljoner kronor fördelat på två år. Det nya stödet riktar sig främst till projekt inom områden med socioekonomiska utmaningar. Detta blir en viktig jämlikhetsfråga och stärker den sociala hållbarheten eftersom tillgång till grönstruktur har visat sig utjämna skillnaden i hälsa mellan socioekonomiskt svaga och starka grupper. Närheten och tillgängligheten till ett grönområde har här en stor betydelse för användningen och därmed de positiva hälsoeffekterna enligt Boverket.

Den här naturlängtan kommer förmodligen inte att stå sig lika stark när andra nöjen kommer igång igen efter pandemin. Däremot så gör sannolikt ”återupptäckten” av naturen att fler söker sig dit kontinuerligt för att koppla av och söka lugn och ro. Det kommer troligtvis även att uppstå ett högre tryck på bevarande och underhåll av dessa miljöer nu när fler fått upp ögonen för deras viktiga funktion. Det blir därför bara ännu viktigare för kommunerna att satsa på den typen av hälsosamma miljöer som människor efterfrågar, behöver och uppskattar. Dels för att stärka sitt ”varumärke” och attrahera fler invånare men framför allt för att växa med hållbara ekosystem.